Fint
Blivande bioteknikern
All I ever wanted was your life
Jag följer med dig hem ikväll, för jag vill inte vara själv.
Inget kan ändra på det.
Och den är alldeles, alldeles underbar.
Jag sitter och trivs i Haverdal och somnar till havets brus varje natt. Och igår natt kom jag till och med ihåg att tänka på det. Att lukta på det. Det luktade salt, hem, barndom, trygghet. Det luktade precis så underbart som hela sommaren.
Glöm inte bort att njuta av varenda sekund.
Snart får ni passa er på vägarna.
-Kan du se dem? undrade hon.
- Ja, utan problem.
Hon klickade fram mindre bokstavsrader.
-Nu då?
- Ja då, det går fint.
- Kan du hålla för vänster öga och läsa udnersta raden?
- F P D N Z H G
- Bra, hur ser det ut nu då?
Hon tar fram en bild på ett rött och grönt fält.
- Ser du skillnad på dem?
- Ja.
- Bra, då testar vi vänster öga. Du kan sätta handen över höger.
Hon klickar tillbaka till samma bokstavsrad jag precis läst. Telefonen ringer och hon försvinner.
Jag sitter som ett fån och inser att jag redan lärt mig raden utantill. Inte för att det spelar någon roll då jag utan problem kan läsa den. Hon återvänder, fortfarande i telefon. Hon ber personen vänta och lägger ifrån sig luren.
- Kan du läsa nedersta raden?
- F P D N Z H G
- Och ser du skillnad? Återigen bilden på det röda och gröna fältet.
- Ja.
- Vi ska göra ett test till bara på skoj. Vad händer när jag gör såhär?
Hon sätter ett par glas framför mig.
- Höger sida blir suddigare. Är det bra?
- Fint, du har hundraprocentig syn. Inga problem. Nu är vi klara.
Allt som allt kanske 2 minuter, telefonsamtalet inräknat. Hon återgår till telefonen och tecknar till mig att följa med ut ur rummet. Vid receptionsdisken börjar hon fylla i papret som ska skickas till transportstyrelsen. Slarvigt, uppenbarligen fokuserad på samtalet. När hon lägger på tar jag upp kortet för att betala.
- Det gick så fort så det kostar ingenting idag.
- Tack vad snällt.
Och så avslutade vi mötet efter utbyte av ytterligare artighetsfraser och jag lämnade mottagningen.
En stund efteråt slås jag av att hon inte ens har en aning om vem jag är. Vem hon just undersökt. Man ska ju legitimera sig. Tänk om jag går in åt min blinda kompis och gör synundersökning i hennes ställe. Man kan legitimera sig med ID-kort, svenskt körkort, svenskt pass, försäkran enligt 18 kap. 4 § eller genom perosnlig kännedom. Tog upp lappen och kollade vad hon kryssat i.
Hon hade valt det sista alternativet.
Jag har aldrig träffat människan i mitt liv.
Skrattade lite för mig själv. Oavsett hennes tvivlande professionalism så gjorde hon i alla fall min dag.
Auf Wiedersehen
Lovar att inte äta groddar. Eller gurkor. Eller andra nyttigheter som möjligtvis, eller inte, innehåller Ehec.
Helplessness blues.
I was raised up believin'
I was somehow unique
like a snowflake, distinct among snowflakes
unique in each way you can see
And now after some thinkin'
I'd say I'd rather be
a functioning cog in some great machinery
serving something beyond me.
But I don't I don't know what that will be.
I'll get back to you someday
Soon you will see.
What's my name, what's my station
oh, just tell me what I should do
I don't need to be kind to the armies of night
that would do such injustice to you.
Or, bow down and be grateful
and say " sure, take all that you see"
to the men who move only in depleted halls
and determine my future for me.
And I don't, I don't know who to believe
I'll get back to you someday
Soon you will see.
If I know only one thing
is that everything I see
of the world outside is full of such wonder
that often, I barely can speak
Yeah, I'm tongue-tied and dizzy
and i can't keep it to myself
what good is it to sing helplessness blues?
Why should I wait for anyone else
And I know, I know you keep me on the shelf
I'll come back to you someday,
soon, myself
If I had an orchard,
I'd work til I'm raw.
If I had an orchard,
I'd work til I'm sore.
And you would wait table til you ran the store
oh oh ohh
If I had an orchard, I'd work til I'm sore
Inga kläder.
Jag glömmer aldrig dina hemligheter
Det du är räddast för, fast ingen vet det
Visst, du kan rycka på axlarna, spela ball
Och fast du tycker du lyckas, vet jag i alla fall
Och du försöker hålla masken
Så du kan sväva över marken
Visst, du kan skratta och låtsas som ingenting
Men jag vet allt om dig, för du har varit min
Du är nå'n annan nu, i och för sig
Men när du strippar och klär av dig är det samma grej.
Jag vet allt om dig...
Avskedsmiddag i korridoren.
Fördrink, champagne med jordgubbar.
Förrätten bestod av Arnes passionerade räkcocktail. Á la Arne.
Huvudrätten försvann fort. Det var i alla fall Pontus jävligt goda potatisgratäng, ackompangerad av helstekt oxfilé och Canice sauce de Bourdeux, som inte hade särskilt mycket att göra med Bourdeux. Förutom att den innehöll en hel flaska rött.
Sedan tog vi kaffepaus ute i det gröna.
Efterrätten förbereds. Höjdpunkten, skulle man kunna säga.
Nämligen chokladfondant med hallon och hemmagjord vaniljglass. Aka knull-i-mun.
Du, håll ut
Tentapluggar
Sjuk. (I huvudet?)
Sommarkläder, jippi.
Klänningen jag hade på mig på kvällen på Valborg. Fick nåla ihop den lite så inte tuttisarna skulle hoppa ut. Men sånt får man ta.
En annan klänning som jag köpte idag. Me loves the dresses.
Ett par långa jeansshorts.
Köpte två par andra shorts med som jag inte orkat fota. Men jag lovar att de är fina.
Valborg i Uppsala, 2011.
Pontus.
Arne.
Jag och två av mina korridorskamrater började dagen med picknick och melodikrysset. De andra från korridoren löste också kryss, men kom aldrig så långt som ut i solen.
Sedan gick vi till parken vid Ekonomikum.
Där var det knökfullt. Folk så långt ögat nådde. Mina korridorsvänner skulle iväg på champagnegalopp, vilket jag tyckte lät väldigt omständigt (betala 100 kr för att få komma in på en nation och köpa champagne för 100 kr som man sedan sprutar på varandra). Jag stannade således i parken, och lyckades ha sån tur att jag sprang på min klass. Tur, eftersom det var väldigt svårt att komma fram till någon man ringde till. Tänk er alla dessa människor dela på en och samma mast.
Tessan och Ida från klassen.
Alexander och Christian.
Där satt jag till halv sex ungefär. Sen var det dags för fest i korridoren. Det blev en brakfest. Lite för brakig för min del så jag höll mig inne på rummet en del när det var som allra mest folk.
Köket.
Korridoren.
Ärligt talat, en fest där man inte känner någon och alla redan är fulla som ägg, är rätt tråkig. Jag trivdes ganka bra inne på mitt rum framför Jurassic Park III. Vågade mig ut igen när folket hade börjat ge sig av.
The aftermath. Arne hade redan börjat plocka undan alla burkar och flaskor som stod på alla ytor.
Golvet var något av det äckligaste jag varit med om efter en fest. Det låg snus överallt och alla hade gått runt med skor. Tog tre skuromgångar att få det rent igen. Tyvärr var det min städvecka. Jag kan ju i alla fall säga att träning kändes helt överflödigt efter den skurningen. Har sjuk träningsvärk i vänsterarmen idag, den arm som pressade ner moppen.