Ferine

Ringde till folktandvården i Söndrum idag. Tydligen hade de redan planerat in en rutinundersökning för mig den 1:a juni. De hade ingen aning om att jag hade flyttat. Men det passade bra ändå, sa jag, eftersom jag ändå kommer vara där i sommar. Så, jag behöll tiden. Vad dimper då ner i brevlådan idag, kanske tre månader efter jag skrivit till dem? Ett brev från folktandvården i Luthagen.

"Tack för Din intresseanmälan till FTV Luthagen!
Vi har ett stort patiensttryck just nu och hör av oss till Dig för en undersökning om 3-4 månader. Akuta besvär tar vi hand om omgående hos oss eller på någon annan folktandvårdsklinik. Då måste Du höra av Dig till oss per mail eller telefon. Vänligen Folktandvården Lutgahen".

Ja, då hör de väl av sig lagom till min undersökning i Halmstad då.

När jag pratade med växeln i Söndrum så sa hon att jag som har friskvårdsavtal alltid kan begära tandvård hos alla folktandvårder var  som helst i Sverige. Var ju bra att veta.

Dessutom har jag raggat upp två tjejer som säljer Kemi B och Matte E. Ska se om jag inte kan klara mig på mammas gamla Biologibok som jag råkat få med mig upp. Och kanske låna med mig hennes gamla fysikbok också när jag åker ner till Halmstad om någon vecka. Biologiboken är från -68. Vi får väl se om det hänt något på den fronten de senaste 40 åren.

Idag köpte jag en badrumsvåg. Det blir nog ett enklare mått för om jag behöver ta det lite lugnt med sötsakerna än att bara se hur tight jeansen sitter. För lets face it. De sitter alltid tight.

Så, ska bli spännande att se vad denna våg leder till. Är den dum så slänger jag ut den.

Dessutom köpte jag lite gott, som inte är choklad. Vågen gillar choklad alldeles för mycket. Frukt däremot, not so much. Jag gillar dock båda. Skaffade till och med ICA-kort. Vilket kanske var på tiden eftersom de varit väldigt sparsamma med att pantera ut Hemköpsbutiker i Uppsala. Fick druvorna billigare.

Nu har Per åkt hem och det är dags att ta tag i pluggandet. Har skjutit på att köpa kurslitteratur och ju längre tiden går, desto tråkigare blir den att inhandla. Mest för att tanken "men, har jag klarat mig utan hittills så klarar jag mig lite till" infinner sig. Och plötsligt blir det onödigare och onödigare att ha den över huvud taget. Jag gissar dock att det inte kommer att kännas lika onödigt i tentatider. Så det är nog bäst att vara lite förutseende och få tag i den så snart som möjligt. Ska dock försöka undvika att köpa nya böcker och istället hitta någon som säljer begagnat. Så, kurslitteratur är en punkt på "att göra"- listan.

En annan är att ringa till tandläkaren. Hade ett treårigt avtal med folktandvården i Söndrum där jag betalade en årsavgift istället för att betala per besök. I detta avtal ingick en årlig rutinundersökning. Fick jag problem med andra saker under tiden så var det bara att gå dit och få det fixat gratis. Jag utnyttjade snabbt systemet och begärde ny bettskena (min var trasig redan innan jag tecknade avtalet, men det sa jag faktiskt till min tandläkare som låtsades att hon inte hört det och lät mig teckna i alla fall). Nu har jag dock hamnat lite utanför systemet eftersom jag inte fått någon ny plats här i Uppsala. Tydligen har de något kösystem och de verkar måttligt intresserade av att ha mig som patient. Alltså ska jag ringa till Söndrum och se om de inte kan klämma in mig någon gång när jag ändå är på besök i Halmstad. Om tio dagar till exempel. Så, det är punkt två på listan. Eller punkt ett kanske. Tror jag ska försöka ringa dem redan imorgon.

Punkt tre får bli biblioteket. Har varit och lånat lite böcker av Tove Jansson. Har nu betat av "Trollkarlens hatt" och "Farlig midsommar". Visste ni att hattifnattar kommer ur frö? Och att man måste så dem på midsommarnatten? Så är det i alla fall. Nu har jag bara "Rent spel" kvar, innan jag måste dit och låna hem en ny bibba.

Känns bra att ha avverkat åtminstone en del av punkten "rensa datorn". Flyttat över mina filmer och mycket av minamusik och bilder till min nya extrerna hårddisk. Dessutom har jag köpt en kylplatta till datorn med fläktar, som man kan ha i knät. Tycker redan datorn blivit mycket snabbare och mindre högljudd. Duktigt. Senare idag blir det handboll och bronsmatch, heja Sverige!

Idag kommer Per och hälsar på. Det ska bli mysigt. Det är tur att det ibland kommer folk  till mig så jag städar ordentligt. Det är inte så att jag låter kaos råda annars, men jag kör efter filosofin "hellre lite damm i hörnen än ett rent helvete". Nu är det inte något damm i hörnen. Jag hoppas helvetet uteblir.

Helgen med mamma var lika trevlig och mysig som jag hade hoppats att den skulle bli. Jag gillar särskilt att lösa korsord med henne. Haha, vad gaggigt det låter. Men jag är som allra bäst på att lösa korsord med folk som kan mycket, utan att komma på det. Min roll blir då att börja på olika ord, (som jag inte vet vad de egentligen betyder, eller ens kan alla stavelser till) så fyller den andra personen på med resten. Det bästa är när jag bara säger de bokstäver som redan är ifyllda, den andra personen utropar ordet utan att inse att jag egentligen inte gjort någonting och sen ändå ger mig äran för att ha kommit på det. Det brukar Pontus i korridoren göra ibland. Sen skrattar jag och säger "det var ju du som kom på det". Så får vi skratta tillsammans.

Det roliga med mamma är att hon som jag inte alltid är helt hemma på stavning. Det är inte så att någon av oss är dåliga på svenska, problemet är bara att vi måste SE ordet i skrift för att veta om det är rätt eller fel. Det innebär att det ibland får skrivas flera gånger efter varann. Töhrnqvist. Törnqhvist. Törnhqvist. Thörnqvist. Så skäms vi lite för att vi inte kunde något så uppenbart. Tur att ingen annan ser.

Nu ska jag fortsätta att pyssla färdigt innan Per kommer. Au revoir.

Det var en gång ett litet knytt som bodde
alldeles ensam i ett ensamt hus.
Han var nog långt mer ensam än han trodde
på kvällen när han tände alla ljus
och kröp inunder täcket i sin bädd
och gnällde för sig själv, för han var rädd.
Därute gick hemulerna med stora tunga steg
långt borta hördes mårrans tjut på nattens mörka väg
och dörrar stängdes överallt och alla lampor brann
hos alla stackars skrämda kryp som tröstade varann.
Men vem ska trösta knyttet med att säga ungefär:
på natten blir det hemska mycket värre än det är.


Men nästa morgon innan dagen grydde
och dimman låg kring huset grå och kall
stack knyttet ut en ängslig nos och gnydde
- han hade klarat sig i alla fall -
men ville hellre äta opp sin hatt
än stanna kvar i huset nästa natt.
Och in i dimman flydde han - snart syns han inte mer
och dörrarna står öppna och hans lampor brinner ner.
Och knyttet sörjde efteråt och tänkte, jag var dum
när jag lät regn och mörker flytta in i mina rum.
Men vem ska trösta knyttet med att samma dag han flytt
blev huset fyllt av nya, mycket lyckligare knytt.

Och knyttet gick och gick men inget hände
fast det fanns fullt av folk på alla håll.
Han såg ej till en enda som han kände
för knyttet var ett mycket ensamt troll
och alldeles för blyg att säga hej,
kan jag få tala några ord med dej?
Och fyra filifjonkor körde visslande förbi
och två små gröna ekipage med åtta homsor i
och mymlan band en lingonkrans att lägga om sin hals
men knyttet gick och gömde sig och syntes inte alls.
Men vem ska trösta knyttet med att säga sanningen:
om du bara springer undan så får du ingen vän.

Och knyttets nya skor var väldigt trånga
och kappsäcken var tung och solen sken.
När kvällen kom och skuggorna blev långa
fanns inte mycket kvar av knyttets ben,
han satte sig på kappsäcken och sa:
den är nog ändå rysligt bra att ha.
Då flög en vind från havet in med lockande musik,
en mumrik spelar på sin flöjt i sömnig sommarvik,
nån kappsäck har han aldrig haft och aldrig trånga skor,
han vandrar på den gröna äng där inga sorger bor.
Men vem ska trösta knyttet och förklara att en sång
är bättre än en kappsäck ifall vägen är för lång.

Och knyttet gick med trötta ben mot väster
han var så ensam som ett knytt kan bli.
Där satt en glad hemul med sina gäster
och tände på ett stort fyrverkeri.
Varenda en bar blommor i sin svans
och inne under träden var det dans
och fyra karuseller åkte runt med spel och sång
där satt de tretton homsorna med varsin röd ballong
hemulen åt en stor blini med hallonsylt och smör
men ingen såg att knyttet kom och stod där utanför.
Men vem ska trösta knyttet med att säga som det är:
stig in och säg godafton så de SER att du är här!


Så gick det lilla knyttet ut på stranden
och fann en snäcka som var stor och vit
han satte sig försiktigt ner i sanden
och tänkte, o så skönt att jag kom hit,
och lade vackra stenar i sin hatt
och havet var så lugnt och det blev natt.
Långt borta var hemulerna med stora tunga steg
och mårran var försvunnen för hon hade gått sin väg.
Och knyttet tog av skorna och han suckade och sa:
hur kan det kännas sorgesamt fast allting är så bra?
Men vem ska trösta knyttet med att säga: lilla vän,
vad gör man med en snäcka om man ej får visa den?

Men ute i atlantens svarta vatten
en ensam flaska låg och drev och drev,
den flöt iland på udden frampå natten
och inne i den låg ett litet brev.
Det var en sorgsen text, och den var kort
och namnet hade havet tvättat bort.
Men knyttet satt och tydde ut det lilla som fanns kvar
och över hela stranden lyste julimånen klar.
"...jag är så rädd för mårrans tjut och jag har ingen vän,
jag känner mig så övergiven nu i skymningen...
försök att lite trösta mig om du är stark och snäll,
jag är ett mycket litet skrutt och det är nästan kväll..."


Och knyttet gömde brevet i sin ficka,
det första brev han nånsin hade fått,
dessutom var det skrivet av en flicka
och detta gjorde knyttet mycket gott.
Han blev med ens så modig, stark och glad,
han tog ett kallt, men lyckligt månskensbad,
sin kappsäck tömde han på allt och satte sig i den
och rodde ut på havet i den långa dyningen,
två skor låg kvar på stranden och en hatt med stenar i
och natten var så vacker som en sommarnatt kan bli
när någon måste tröstas och beskyddas av ett knytt
och allt blir annorlunda, och förtrollande och nytt!

På morgonen var hela himlen mulen
och stora valar blåste överallt
och mitt i havet plaskade hemulen
och hojtade: nej fy vad det är kallt!
Och knyttet sa: jag tycker absolut
att vi har träffats någon gång förut!
En festklädd filifjonka åkte vinkande förbi
och sex himmelsklädda båtar med nio homsor i,
den femte homsan hälsade på knyttet som skrek: hej,
o, det har aldrig förut hänt att någon upptäckt mej!
Tänk om man finge stanna för att prata lite mer,
men vem ska trösta skruttet om jag sällskapar med er?

Nu skymta svarta berg vid horisonten
tre vilda berg där skrymt och mårror bo,
men nitton homsor fiskade med dronten
och lade ut ett nät i frid och ro.
Och knyttet sa: förlåt en resenär
som undrar om ett skrutt har varit här?
Det har hon visst, sa dronten glatt, ett skrutt med trassligt hår
blev alldeles ifrån sig och sprang hemifrån igår,
men vart hon sprang och var hon finns och var hon sist blev sedd,
det vete mårran, men jag tror att hon var gräsligt rädd,
och vem som tröstar henne det är mera än jag vet
för jag är på semester och nu vill jag lägga nät.

När skymningen så småningom sig sänkte
kom ludna småkryp fram på alla håll
de hade bleka nattögon som blänkte
och viskade: där går ett ensamt troll,
ett ensamt stackars knytt som går och tror
att han är mycket stark och mycket stor...
Långt inne mellan bergen hördes mårrans hemska rop
och knyttet gick och gömde sig i första bästa grop,
men om en kvart flög knyttet opp och stampade och sa:
nu är jag mera arg än rädd, och det är ganska bra,
jag måste trösta skruttet, jag får inte vara svag
för hon är nog, om möjligt, ännu räddare än jag!

Nu tystnar allt, nu slocknar alla ljusen,
där sitter mårran ensam som ett berg
och runt omkring är hela marken frusen
och själva månen tappar all sin färg.
Och knyttet sa: det här blir inte lätt
för mårran är det värsta jag har sett.
Först piggade han opp sig med en arg och krigisk dans
sen högg han sina tänder djupt i mårrans kalla svans
och mårran blev så häpen att hon skrek och sprang till skogs
och på en sten satt skruttet och såg på när knyttet slogs.
Att skrämma skrutt är inte svårt, de faller lätt i gråt,
men de är ännu lättare att trösta efteråt.

De sågo under tystnad på varandra,
ett knytt, ett skrutt. Och sommarmånen sken.
Kanhända knyttet inte är att klandra
för att han blev så svag i sina ben.
Förlorad i sin blyghet sade han:
jag skriver vad jag menar... och försvann.
Han satte sig att skriva om sin stora ensamhet
om hemulen och om snäckan som var så vit och slät
om funderingar på havet och om hur rädd han blev...
men hur han än förklarade så blev det inget brev.
Jag ber dig, käre läsare, att trösta båda två,
o, skriv ett brev från knyttet så att skruttet kan förstå!

(Här har du brevpapper. Frimärke
behövs inte, man lägger brevet t.ex.
i en rosenbuske där man är säker
på att skruttet får syn på det)

När skruttet läst sitt brev med mycken möda
(hon hade särskilt svårt med knyttets namn)
blev buskens vita rosor plötsligt röda
och skruttet flög helt glatt i knyttets famn
och viskade: glöm bort hur hemskt det var
och minns att allt det roliga är kvar!
Jag längtar efter havet som jag aldrig har fått se
och att samla vackra snäckor är en underbar idé!
De reste redan samma natt i filifjonkans båt
och alla homsor hurrade och skrek och bar sig åt,
nu gungar glädjelampor över havet var man ser,
nu tröstar vi varandra och är aldrig rädda mer!

...och sen
levde de lyckliga
i alla sina dagar...


SLUT

Ikväll tittade jag på på spåret. Ensam. Jag tror lite av tjusnigen i tittandet ligger i att inte göra det ensam. Är man fler så slipper man störa andra med smsande om eventuella rätta svar. Som oftast visar sig vara felaktiga svar. Jag är visst ingen höjdare på på spåret. Men jag skyller på att jag inte blivit rutinerad i gemet. Det ska det bli ändring på. Hittills kan jag nog bara svara på frågor i World of Warcraft-klassen. Det andra var inte riktigt min genre. (Okej, nässeldjuren. Som inte var nässeldjur, borde jag kanske kunnat. Men se, basåret missade visst att förtälja att alla maneter inte tillhör denna stam.) Bättre lycka nästa gång.

Imorgon ska jag till Stockholm och träffa min mamma. Vi ska gå på cosmonova och teater bland annat. Jag älskar verkligen att umgås med henne. När det bara är hon och jag är hon så himla rolig. Vi har väldigt lik humor. Vissa tycker väl att det vore döden att bli som sin mor, men inte för mig. Jag skattar mig lycklig om jag blir en lika bra mamma till mina barn som hon är för mig. Visst, vi har haft våra dispyter, under en period tålde jag henne knappt, men nu, såhär efteråt, är jag så glad att hon är hon. Det kommer att bli en toppenhelg. Svårt att inte ha en toppenhelg när man blir bortskämd med hotellvistelse och restaurangbesök. Mjao!

På tal om bortskämd så blir jag så glad när folk tänker på att göra mig glad. Igår fick jag oliver som snacks. Torgkassens stora, svarta, italienska oliver. De är så förbannat goda att man nästan vill leva på enbart såna tills man dör. (Kanske en aning för tidigt om man enbart lever på oliver?) Men bara nästan. För sen kommer man att tänka på att oliver inte är gjorda av kött. Och utan kött skulle jag bli en grönsak.

Jag simmade faktiskt idag, tro det eller ej. Det var jättemycket folk. Varför jobbar de inte på en onsdag? Jag simmar för fort för den långsamma banan och för långsamt för den snabba banan. Började på den långsamma och simmade om alla flera gånger, bytte till den snabba och blev omsimmad av alla. Inte är det lätt inte.

Ikväll blir den invigning av club Norrlandica. Christian och Alexander kommer över för att förfesta lite, sen möter vi upp resten av klassen på Norrlands. Det ska bli kul. Hoppas det blir en härlig stäming och trevligt folk. See you later.

Idag har jag varit en duktig student. Hade Kemi kl 8:15 - 10:00, sedan den hastigt instoppade nya kursen i Fysik som inte började förrän 15:15. Vad gjorde duktig Lotta då? Jo, satte sig att räkna matte i fem timmar. Okej, kanske inte fem timmars effektiv räkning, men ändå. Detta innebär, enligt min smarta rationalisering, att jag inte behöver gå på matten imorgon. Och eftersom jag inte ska gå på matten så känns det ju sjukt onödigt att återigen ta sig till skolan 8:15 för att gå på Kemi. Någon måtta får det vara. Nej, imorgon blir ledigt. Med eventuell simning. Och eventuell tvättning. Eller eventuellt absolut ingenting. Natti.

Precis insett att jag inte har någon aning om vad jag vill göra med mitt liv. Därför måste jag nog läsa fysik B i höst. Vilket inte känns allt för spännande. Dessutom lutar det åt att klämma in matte E också. Jippi. Då har jag i alla fall alla dörrar öppna inför framtiden. Civilingenjör i bioteknik kanske? Passade på att ställa mig i bostadskö i Lund och Göteborg i alla fall.

Jag kan inte skilja på, om jag vill vinna dig.
Jag kan inte skilja på, om jag vill va med dig.
Jag kan inte skilja på, om jag vill bli av med dig.
Jag kan inte skilja på, om jag vill skada dig.
Men du om nån borde förstå, att man inte gör såhär mot mig.

En väldigt lugnt och trevlig söndag. Korridorsmöte klockan åtta var det enda som stod på agendan. Jag och Pontus bestämde oss för att göra daimtårta tills dess. Det hela var inte helt oproblematiskt. Först och främst behövde vi ingredienser. Vilket skulle betyda att någon behövde ta sig utanför huset. Som tur var orkade David lämna soffan, så han inhandlade nötter, daim och grädde.

Jag var ansvarig för rostning av nötterna till marängbottnen. Pontus skulle vispa äggen och sockret till hårt skum. Tyvärr blev första försöket en smet och inget skum. Jag föreslog skiftbyte och sats nummer två tog form. Denna gång med aningen mindre rinnigt resultat.

Sats nummer ett förvändlades hastigt till ett kakexperiment. Mjöl, bakpulver och vaniljsocker tillsattes. Det blev faktiskt riktigt gott, en nötig kaka med lite halvseg känsla. Ungefär som en nöttårtbotten. Vilket antagligen också var vad de ingredienserna skulle ha blivit om vi hade följt ett recept. Ett recept som hade varit nöttårtbotten.

Hur som haver hamnade vi en aning efter i agendan och daimtårtan kom i frysen runt halv sju. Vilket resulterade i att David konstant frågade om kakan var klar än. När han tillslut fattat att det var en fryst kaka som skulle stå till efter åtta och inte komma fram precis när mötet öppnades (med obligatorisk titt av Solsidan) så valde han att frånvara och gick och la sig. Vilket förneklade uppbyggnaden av städschemat då första veckans kandidat plötsligt var given.

Mötet flöt snabbt över till nostaligiska historier om före detta inneboenden och deras ovanor. Vilket var ungefär vad alla hade förväntat sig. Dessutom fick vi en uppföljning av en del punkter på det gamla protokollet. Bland annat vad som faktiskt hände med klickgolvet från IKEA som någon skulle komma och köpa. Han kom. Från Katreineholm. För att köpa ett halvtrasigt klickgolv, nyvärde 500. För 150 kr. Av dessa pengar hade Arne inhandlat en food processor. Mycket bra, tyckte jag. En temamiddag blev även inplanerad, dock utan bestämt tema. Vi får väl ta upp det någon gång framöver.

Förutom detta har övrigt hänt:
Mamma ringde och sa att vi skulle hitta på något i Stockholm nästa helg.
Per ringde och sa att han kanske kommer upp nästnästa helg.
Pappa ringde inte och bestämde om skidresan.

Natti.

Gårdagen var fin. Blev handboll och film i trevligt sällskap. Dessutom råkade jag hitta typ den enda förutom jag som inte redan har sett Inception. Var hemma runt ettsnåret. Då var festen i full gång i köket. Jag gick in på rummet och satte mig vid datorn lite, i väntan på sovlugn. Fyra timmar senare var festen i full gång i köket. Jag gav upp sovplaner och körde danspass en timme istället. Klockan sex fick husresidenterna sin välbehövda skönhetssömn.

Blev väckt av telefonen.
Pappa: Är du intresserad av att följa med till riksgränsen eller Åre för att åka skidor?
Lotta: Ja, det är jag väl. Närdå?
Pappa: Runt vecka 8-9. Måste boka senast imorgon.
Lotta: Jaha, okej. Jag får väl se vad jag har i skolan, men det låter kul.
Pappa: Bra, då kollar vi upp det idag och bestämmer något innan kvällen.

Ja, ett trevligt uppvaknande. Efterföljt av ytterligare ett skönt insomnande.

Ser fram emot Solsidan och korremöte ikväll. Kökskaos råder.

Sometimes you have to forget what you want, to remember what you deserve.

Jag mår bra och det blir vackert
Och lika sorgset som förut
Men här finns inga brustna hjärtan
Alla ser likadana ut.

Melissa Horn väcker mycket vackra, sorgsna, underbara minnen.

Snart hem till Chrisitian för att se på handboll. Skönt. Fest i korren ikväll, men är inte så festsugen, så det är nog lika bra att jag håller mig borta.

Gårdagen styrde upp sig tillslut. Jag bjöd in mig själv till Samme i klassen som hade förfest. Självinbjudan hade inte behövts om jag kommit till skolan på torsdagen, tydligen. Jag tog med mig en halvfull 50cl pet-flaska med vin, eftersom allt jag äger är en 3-litersbox. När jag kom dit träffade jag Alex som hade tänkt likadant. Enda skillnaden var att hans flaska hade storleken 1,4 l och var fylld mer eller mindre till toppen. Måste säga att jag är mäkta inponerad över att han lyckades klämma i sig den, plus öl och sprit, innan jag var klar med min. Jag bangade dessutom ur innan den var slut och bytte till vatten. Fick tydligen mycket vuxenpoäng då. Sen försökte Christian skrapa ihop några genom att falla för grupptrycket och röka. Jag hävdade dock att han fått det om bakfoten och att det bara gav minus. Efter Samme gick vi till Snerkes. Klockan närmade sig halv ett. När vi betalt inträde (60kr),  garderob(10 kr + 10 till för en tjej hade inga pengar och jag var tydligen den som skulle batala för henne), och köpt varsin öl (corona, 33 kr) så visade det sig att de skulle stänga klockan ett. Så det blev inte särskilt långvarigt. Jag röstasde för efterfest hos Samme, eftersom jag egentligen inte ville gå därifrån från början, men det gick ju inte. Tydligen var det meningen att man skulle gå på BJ efter nationerna stängt. Så dit gick vi. Bara för att mötas av en lång kö och stängt insläpp. Sakta men säkert började jag bearbeta folket, en i sänder. Det slutade med efterfest hos Samme. Väl där visade det sig att den enda som hade något att dricka vad Samme själv. Så det blev ingen långvarig efterfest. Men en trevlig kväll på det hela taget.

Gud vilken oföretagsam dag. Suttit på Oxie och lekt frågesport största delen av dagen. Fick lite ångest och började städa rummet istället, men det tog ju inte särskilt lång tid med 19 kvm. Frågan är vad man ska hitta på nu? Ibland är det ganska frustrerande att bo i en stad där man känner väldigt få. Ibland är det ganska skönt. Förhoppningsvis händer det något spännande i afton. Om inte annat så är det säkert någon i korridoren som vill leka.

Det blev helt oväntat ingen simning. Däremot blev det en hel del Mario Kart. Och det är ju nästan lika mycket träning, Nintendo Wii liksom. Dessutom tränade jag munmusklerna med en hel del dumle. Så jag är nöjd ändå. Jag är förresten lite besviken på mig själv som inte går ut i natten oftare. Det är otroligt vackert i staden på natten. Med snön och alla gamla hus och nästan öde gator. Särskilt vid domkyrkan. Det är mäktigt att passera den, och hela sceneriet ger känslan av sagovärld. Jag gillar nog vintern lite ändå. Men bara lite.





Svårt att ta osuddiga bilder på natten. Särskilt uppåt. Men känslan kanske finns där ändå.

Jag får lite ångest när jag sover såhär länge. Vaknade kvart i tolv av att Per ringde. Arne var i köket och undrade "vadå, vad skulle du gjort istället?" Nej, det har han ju rätt i. Vad skulle jag gjort istället? Det här inlägget hade kommit lite tidigare. Antagligen är det den enda skillnaden.

Hade tänkt simma idag. Jag skriver det här, i hopp om att det ska bli mer än en tanke. Men om det inte blir så, så vet ni i alla fall att jag tänkt det. Folk säger ju hela tiden att det är tanken som räknas. Jag tycker inte det stämmer i särskilt många fall. Även om det säkert gör det i vissa. När det gäller min simning gör det det i alla fall inte. Snarare tvärt om. Blir mer och mer otränad ju längre jag sitter här och tänker på att simma.

Jag snöar in ganska lätt har jag märkt. Visst är snön vacker att titta på. Och särskilt nu när det precis kommit nysnö. Och visst kan det vara lite underbart att vistas i den också. Men bäst är det nog ändå att kunna kura i värmen med en kopp te och drömma om alla slumrande knoppar i jorden som, om en oändligt lång tid, kommer tina upp och sprida sitt glädjande ljus över mitt mörka vintersinne. Jag längtar till april. Aprilhimlen.


Lite oskärpa får man tåla med så lång slutartid.

Oj oj oj. Ibland är saker och ting inte så lätt som man tror. Åtminstone inte när man tror att man har ganska bra koll på dem och det visar sig att så inte är fallet. Har äntligen hittat en PS-version som fungerar. Efter att ha laddat ner säkert fem olika. Den första hade inga seeders, andra råkade vara för mac, tredje installerade inte klart, fjärde gick inte att packa upp osv. Mitt i alltihop somnade jag på soffan. Jag menar, inte så konstigt att man blir utmattad av så mycket tjafs. Okej att jag säkert hade somnat oavsett fungerande versioner eller inte. Man ät ju en tröttis. Nu har jag nästan tappat lusten att använda programmet. Hade nog tänkt fixa till en header. Dock vet jag knappt om jag ens vågar försöka, så oskillad som jag var på att bara starta programmet. :( Nej, skärpning. Man får inte ge efter för inlärd hjälplöshet.

Var på inskrivningen till vårterminen idag. Sen hade vi visst matte också, men min skjuts orkade inte vänta två timmar tills den skulle börja. Men lika glad för det var jag. Tror ändå inte det var så mycket vettigt att ta lärdom av första lektionen, antagligen mest papper som skulle delas ut. Fast det där tänket kommer ju inte hålla i en evighet. Förra terminen gick jag på en biologiföreläsning, en föreläsning och en lektion vardera i kemi och fysik. Gosh vilken slacker jag är. Matten gick jag däremot på säkert hälften av gångerna. Men det funkar ju. Och jag gillar att sova. Så det lär ju inte bli någon ändring på det förrän jag börjar köra på tentorna. Jag väntar med spänning.

Typiskt. Gick ju och la mig i rimlig tid igår, försökte i alla fall. Seinfeld hade visst precis börjat när jag tänkte törna in. Och har man väl börjat titta på ett avsnitt så är det välsdans svårt att sluta. Okej, inte så svårt kanske, men jag var inte särskilt trött ändå. Hur som haver, när jag väl släckt lampan kunde jag självklart inte somna. Raden "we don't sleep when the sun goes down. We don't waste no precious time" gick på repeat i mitt huvud. Var samma sak häromnatten, men annan låt. Börjar nästan fasa för att jag blivit allerigsk mot musik. KAN verkligen inte stänga av den. I huvudet alltså.

Fick verkligen släpa upp min trötta kropp för att gå och kissa, mitt i natten. Trodde jag. Men nej då, trots domedagsmörker utanför fönstret visade uret att jag var tvungen att gå upp igen om tio minuter. Det kunde uret glömma tyckte jag och ställde kvickt fram allarmet en halvtimme. Bra så. Tills jag efter många om och men faktiskt gått upp ocbh gjort mig i ordning och insåg att min skjuts inte verkade dyka upp, trots att klockan var fyra minuter i nio. Dessutom snöar det, fan heller att jag sätter en promenadfot utanför dörren då. Så, ringde honom. Men jaha, vi börjar visst tio. Fan att jag inte kunde få för mig att kolla det igår när jag ändå satt här framför datorn i säkert fem timmar. Antagligen mer. Men men, nu kanske jag i alla fall är lite tröttare i natt. Får väl se vilken låt som ska försöka konkurera med John Blund då.

Typiskt mig att helt snöa fast i något nytt i flera timmar, för att totalglömma det igen efter några dagar. Vi kan ju hålla en tumme för att det inte blir så med bloggen. För jag gillar ju faktiskt att skriva. Dock tenderar jag att bli lite väl snurrig och utsvävande om jag får hållas, vilket lätt resulterar i förvirrade läsare. (Inte för att det finns särskilt många att förvirra, än så länge i alla fall). Därför ska jag knipa käft nu och kila i säng istället. Så får jag försöka lära mig HTML imorgon istället. För oh, vad kul det är att testa vad som händer om man skriver in diverse koder i stilmallen. Anyway, nighty.

Eller är det precis det vi gör? Det skulle kunna tålas att spekulera om. Men det är helt irrelevant, eftersom det blir som det blir. Och saker tenderar inte att bli som man trodde ändå. Jag har i alla fall bestämt mig för att nog tid är lagd på att spekulera i ovanstående. Istället ska jag försöka koncentrera mig på att vara glad. Detta genom att helt enkelt göra mer saker som brukar få mig på bättre humör. Och att skratta, mycket. Helst åt sådant som kanske egentligen inte var så roligt. För då blir det ju i alla fall lite roligare.