Ferine

Vad livet känns mysigt ändå. Jag ville bara säga det. Idag hade Linn en bunke på huvudet. Jag skrattade så jag grät. Det är så det ska vara. Imorgon är en ny dag med skola från 8 till 5. Jippii! Godnatt go' vänner.

Idag flyttade jag in i min lilla vindslägenhet i Kärralund. Jag ska bo här med Linn, det kommer att bli topp. Chalmers börjar i högt tempo. Varit i skolan mellan 8 och 23 från i tisdags mer eller mindre. Föreläsningar till 17, sedan nollning. Ovant, men skitkul. Jag är äldst i min grupp. Av de flesta i vår klass faktiskt. Vi är 85 pers. Många 90-talister. Jag leker med en 92-a och en kristen tjej från Habo. Haha, så det kan bli.

Jag letar lägenhet i Göteborg för fullt. Det är visst mycket svårare när man inte har så många köpoäng. Fast det där med kösystem verkar de inte ta så hårt på i Göteborg. Det löser sig nog. Man ju lyssna på musik istället.

Ikväll blir det Håkan Hellström med Linnis och vem helst som vill sällskapa. Utanför Solgården visserligen, inte inuti. Men vi är inte så nogräknade. Och det är minst lika mysigt i dynerna, där ljudet i alla fall är lika bra, och man får behålla 365 kr på fickan. Kom och hälsa på vet ja. Det blir picknick.

Sommaren är här. Det kanske ni har märkt.
Och den är alldeles, alldeles underbar.
Jag sitter och trivs i Haverdal och somnar till havets brus varje natt. Och igår natt kom jag till och med ihåg att tänka på det. Att lukta på det. Det luktade salt, hem, barndom, trygghet. Det luktade precis så underbart som hela sommaren.

Glöm inte bort att njuta av varenda sekund.

Nu ska jag gå och posta blanketterna för att få övningsköra. Gjorde synundersökningen igår. Gick til samma ställe som jag har för mig att jag gick till inför b-körkortet. Det var dock inte samma optiker som utförde underösknignen. Hon som tog emot mitt spontana drop-in var väldigt trevlig. Och lite underlig. Det fanns liksom ingen tid att förlora. Så fort hon förstod mitt ärende så tog hon kommando. Efter ungefär en halv sekund befann jag mig i underösknigsstolen. Varpå hon klickade fram den sedvanliga bokstavstavlan.

-Kan du se dem? undrade hon.
- Ja, utan problem.
Hon klickade fram mindre bokstavsrader.
-Nu då?
- Ja då, det går fint.
- Kan du hålla för vänster öga och läsa udnersta raden?
- F P D N Z H G
- Bra, hur ser det ut nu då?
Hon tar fram en bild på ett rött och grönt fält.
- Ser du skillnad på dem?
- Ja.
- Bra, då testar vi vänster öga. Du kan sätta handen över höger.
Hon klickar tillbaka till samma bokstavsrad jag precis läst. Telefonen ringer och hon försvinner.
Jag sitter som ett fån och inser att jag redan lärt mig raden utantill. Inte för att det spelar någon roll då jag utan problem kan läsa den. Hon återvänder, fortfarande i telefon. Hon ber personen vänta och lägger ifrån sig luren.
- Kan du läsa nedersta raden?
- F P D N Z H G
- Och ser du skillnad? Återigen bilden på det röda och gröna fältet.
- Ja.
- Vi ska göra ett test till bara på skoj. Vad händer när jag gör såhär?
Hon sätter ett par glas framför mig.
- Höger sida blir suddigare. Är det bra?
- Fint, du har hundraprocentig syn. Inga problem. Nu är vi klara.
Allt som allt kanske 2 minuter, telefonsamtalet inräknat. Hon återgår till telefonen och tecknar till mig att följa med ut ur rummet. Vid receptionsdisken börjar hon fylla i papret som ska skickas till transportstyrelsen. Slarvigt, uppenbarligen fokuserad på samtalet. När hon lägger på tar jag upp kortet för att betala.
- Det gick så fort så det kostar ingenting idag.
- Tack vad snällt.
Och så avslutade vi mötet efter utbyte av ytterligare artighetsfraser och jag lämnade mottagningen.
En stund efteråt slås jag av att hon inte ens har en aning om vem jag är. Vem hon just undersökt. Man ska ju legitimera sig. Tänk om jag går in åt min blinda kompis och gör synundersökning i hennes ställe. Man kan legitimera sig med ID-kort, svenskt körkort, svenskt pass, försäkran enligt 18 kap. 4 § eller genom perosnlig kännedom. Tog upp lappen och kollade vad hon kryssat i.
Hon hade valt det sista alternativet.
Jag har aldrig träffat människan i mitt liv.
Skrattade lite för mig själv. Oavsett hennes tvivlande professionalism så gjorde hon i alla fall min dag.

Imorgon åker jag till Berlin med Linn. Bara så ni vet.
Lovar att inte äta groddar. Eller gurkor. Eller andra nyttigheter som möjligtvis, eller inte, innehåller Ehec.

Såhär är det.

I was raised up believin'

I was somehow unique

like a snowflake, distinct among snowflakes

unique in each way you can see

 

And now after some thinkin'

I'd say I'd rather be

a functioning cog in some great machinery

serving something beyond me.

 

But I don't I don't know what that will be.

I'll get back to you someday

Soon you will see.

 

What's my name, what's my station

oh, just tell me what I should do

I don't need to be kind to the armies of night

that would do such injustice to you.

Or, bow down and be grateful

and say " sure, take all that you see"

to the men who move only in depleted halls

and determine my future for me.

 

And I don't, I don't know who to believe

I'll get back to you someday

Soon you will see.

 

If I know only one thing

is that everything I see

of the world outside is full of such wonder

that often, I barely can speak

 

Yeah, I'm tongue-tied and dizzy

and i can't keep it to myself

what good is it to sing helplessness blues?

Why should I wait for anyone else

 

And I know, I know you keep me on the shelf

I'll come back to you someday,

soon, myself

 

If I had an orchard,

I'd work til I'm raw.

If I had an orchard,

I'd work til I'm sore.

And you would wait table til you ran the store

 

oh oh ohh

 

If I had an orchard, I'd work til I'm sore

Veronica Maggios nya album är ju helt underbart.

Jag glömmer aldrig dina hemligheter
Det du är räddast för, fast ingen vet det
Visst, du kan rycka på axlarna, spela ball
Och fast du tycker du lyckas, vet jag i alla fall

Och du försöker hålla masken
Så du kan sväva över marken

Visst, du kan skratta och låtsas som ingenting
Men jag vet allt om dig, för du har varit min
Du är nå'n annan nu, i och för sig
Men när du strippar och klär av dig är det samma grej.

Jag vet allt om dig...

Efter sommaren kommer det bara vara David kvar av oss som bor i korridoren nu. Stackarn. Vi hade i alla fall avskedsmiddag igår.

Fördrink, champagne med jordgubbar.

Förrätten bestod av Arnes passionerade räkcocktail. Á la Arne.

Huvudrätten försvann fort. Det var i alla fall Pontus jävligt goda potatisgratäng, ackompangerad av helstekt oxfilé och Canice sauce de Bourdeux, som inte hade särskilt mycket att göra med Bourdeux. Förutom att den innehöll en hel flaska rött.

Sedan tog vi kaffepaus ute i det gröna.

Efterrätten förbereds. Höjdpunkten, skulle man kunna säga.

Nämligen chokladfondant med hallon och hemmagjord vaniljglass. Aka knull-i-mun.

Ingen tid för blogg. Tentapluggar och hinner absolut ingenting annat. Förutom att sola.. och kanske baka bullar. Och sånt livsviktigt.

Jag är förkyld. Idag har varit täppt-i-näsan-stadiet. Igår var den rinnig. Dagen innan det var det halsen. Jag gissar att hostan hälsar på imorgon. Alla stadier är det jobbigaste just när man har dem. Täppt är väl egentligen inte så jobbigt, om det inte vore för en sak. När jag är täppt så känner jag absolut ingen smak. Ja, okej, jag känner salt och sött och så. Hur som helst, det har fått mig att fundera lite idag. Över vilken tur det är att jag känner smak. Jag tror faktiskt inte att jag skulle ätit särskilt mycket annars. För jag älskar ju mat. Men när man inte känner smaken av den känns det helt meningslöst. Jag vill verkligen njuta av min mat. Idag har jag ätit broccoli. Och sill. Sillen var för övrigt jävligt salt. Det var något annat jag märkte, att känner man ingen smak förutom salt så blir saltet väldigt salt. Jag bestämde att jag skulle göra en stor, god kopp med varm choklad så fort täppan släppte. Nu är klockan 3 och jag väntar fortfarande. Antar att jag får sova istället.

Idag är jag i bloggtagen (egentligen väntar jag på att Pontus ska komma tillbaka efter sin löprunda för vi ska kolla på film) så jag kan ju passa på att visa några bilder på mina senaste klädinköp. Om någon nu är intresserad. Har faktiskt hittat en affär här i Uppsala som inte finns i Halmstad. Min nya favorit skulle man kunna säga. De har trevliga kläder till bra priser, New Yorker heter den.

Klänningen jag hade på mig på kvällen på Valborg. Fick nåla ihop den lite så inte tuttisarna skulle hoppa ut. Men sånt får man ta.

En annan klänning som jag köpte idag. Me loves the dresses.

Ett par långa jeansshorts.

Köpte två par andra shorts med som jag inte orkat fota. Men jag lovar att de är fina.

Tänkte visa några bilder från Valborg.

Pontus.

Arne.

Jag och två av mina korridorskamrater började dagen med picknick och melodikrysset. De andra från korridoren löste också kryss, men kom aldrig så långt som ut i solen.

Sedan gick vi till parken vid Ekonomikum.

Där var det knökfullt. Folk så långt ögat nådde. Mina korridorsvänner skulle iväg på champagnegalopp, vilket jag tyckte lät väldigt omständigt (betala 100 kr för att få komma in på en nation och köpa champagne för 100 kr som man sedan sprutar på varandra). Jag stannade således i parken, och lyckades ha sån tur att jag sprang på min klass. Tur, eftersom det var väldigt svårt att komma fram till någon man ringde till. Tänk er alla dessa människor dela på en och samma mast.

Tessan och Ida från klassen.

Alexander och Christian.

Där satt jag till halv sex ungefär. Sen var det dags för fest i korridoren. Det blev en brakfest. Lite för brakig för min del så jag höll mig inne på rummet en del när det var som allra mest folk.

Köket.

Korridoren.

Ärligt talat, en fest där man inte känner någon och alla redan är fulla som ägg, är rätt tråkig. Jag trivdes ganka bra inne på mitt rum framför Jurassic Park III. Vågade mig ut igen när folket hade börjat ge sig av.


The aftermath. Arne hade redan börjat plocka undan alla burkar och flaskor som stod på alla ytor.


Golvet var något av det äckligaste jag varit med om efter en fest. Det låg snus överallt och alla hade gått runt med skor. Tog tre skuromgångar att få det rent igen. Tyvärr var det min städvecka. Jag kan ju i alla fall säga att träning kändes helt överflödigt efter den skurningen. Har sjuk träningsvärk i vänsterarmen idag, den arm som pressade ner moppen.