Snart får ni passa er på vägarna.
Nu ska jag gå och posta blanketterna för att få övningsköra. Gjorde synundersökningen igår. Gick til samma ställe som jag har för mig att jag gick till inför b-körkortet. Det var dock inte samma optiker som utförde underösknignen. Hon som tog emot mitt spontana drop-in var väldigt trevlig. Och lite underlig. Det fanns liksom ingen tid att förlora. Så fort hon förstod mitt ärende så tog hon kommando. Efter ungefär en halv sekund befann jag mig i underösknigsstolen. Varpå hon klickade fram den sedvanliga bokstavstavlan.
-Kan du se dem? undrade hon.
- Ja, utan problem.
Hon klickade fram mindre bokstavsrader.
-Nu då?
- Ja då, det går fint.
- Kan du hålla för vänster öga och läsa udnersta raden?
- F P D N Z H G
- Bra, hur ser det ut nu då?
Hon tar fram en bild på ett rött och grönt fält.
- Ser du skillnad på dem?
- Ja.
- Bra, då testar vi vänster öga. Du kan sätta handen över höger.
Hon klickar tillbaka till samma bokstavsrad jag precis läst. Telefonen ringer och hon försvinner.
Jag sitter som ett fån och inser att jag redan lärt mig raden utantill. Inte för att det spelar någon roll då jag utan problem kan läsa den. Hon återvänder, fortfarande i telefon. Hon ber personen vänta och lägger ifrån sig luren.
- Kan du läsa nedersta raden?
- F P D N Z H G
- Och ser du skillnad? Återigen bilden på det röda och gröna fältet.
- Ja.
- Vi ska göra ett test till bara på skoj. Vad händer när jag gör såhär?
Hon sätter ett par glas framför mig.
- Höger sida blir suddigare. Är det bra?
- Fint, du har hundraprocentig syn. Inga problem. Nu är vi klara.
Allt som allt kanske 2 minuter, telefonsamtalet inräknat. Hon återgår till telefonen och tecknar till mig att följa med ut ur rummet. Vid receptionsdisken börjar hon fylla i papret som ska skickas till transportstyrelsen. Slarvigt, uppenbarligen fokuserad på samtalet. När hon lägger på tar jag upp kortet för att betala.
- Det gick så fort så det kostar ingenting idag.
- Tack vad snällt.
Och så avslutade vi mötet efter utbyte av ytterligare artighetsfraser och jag lämnade mottagningen.
En stund efteråt slås jag av att hon inte ens har en aning om vem jag är. Vem hon just undersökt. Man ska ju legitimera sig. Tänk om jag går in åt min blinda kompis och gör synundersökning i hennes ställe. Man kan legitimera sig med ID-kort, svenskt körkort, svenskt pass, försäkran enligt 18 kap. 4 § eller genom perosnlig kännedom. Tog upp lappen och kollade vad hon kryssat i.
Hon hade valt det sista alternativet.
Jag har aldrig träffat människan i mitt liv.
Skrattade lite för mig själv. Oavsett hennes tvivlande professionalism så gjorde hon i alla fall min dag.
-Kan du se dem? undrade hon.
- Ja, utan problem.
Hon klickade fram mindre bokstavsrader.
-Nu då?
- Ja då, det går fint.
- Kan du hålla för vänster öga och läsa udnersta raden?
- F P D N Z H G
- Bra, hur ser det ut nu då?
Hon tar fram en bild på ett rött och grönt fält.
- Ser du skillnad på dem?
- Ja.
- Bra, då testar vi vänster öga. Du kan sätta handen över höger.
Hon klickar tillbaka till samma bokstavsrad jag precis läst. Telefonen ringer och hon försvinner.
Jag sitter som ett fån och inser att jag redan lärt mig raden utantill. Inte för att det spelar någon roll då jag utan problem kan läsa den. Hon återvänder, fortfarande i telefon. Hon ber personen vänta och lägger ifrån sig luren.
- Kan du läsa nedersta raden?
- F P D N Z H G
- Och ser du skillnad? Återigen bilden på det röda och gröna fältet.
- Ja.
- Vi ska göra ett test till bara på skoj. Vad händer när jag gör såhär?
Hon sätter ett par glas framför mig.
- Höger sida blir suddigare. Är det bra?
- Fint, du har hundraprocentig syn. Inga problem. Nu är vi klara.
Allt som allt kanske 2 minuter, telefonsamtalet inräknat. Hon återgår till telefonen och tecknar till mig att följa med ut ur rummet. Vid receptionsdisken börjar hon fylla i papret som ska skickas till transportstyrelsen. Slarvigt, uppenbarligen fokuserad på samtalet. När hon lägger på tar jag upp kortet för att betala.
- Det gick så fort så det kostar ingenting idag.
- Tack vad snällt.
Och så avslutade vi mötet efter utbyte av ytterligare artighetsfraser och jag lämnade mottagningen.
En stund efteråt slås jag av att hon inte ens har en aning om vem jag är. Vem hon just undersökt. Man ska ju legitimera sig. Tänk om jag går in åt min blinda kompis och gör synundersökning i hennes ställe. Man kan legitimera sig med ID-kort, svenskt körkort, svenskt pass, försäkran enligt 18 kap. 4 § eller genom perosnlig kännedom. Tog upp lappen och kollade vad hon kryssat i.
Hon hade valt det sista alternativet.
Jag har aldrig träffat människan i mitt liv.
Skrattade lite för mig själv. Oavsett hennes tvivlande professionalism så gjorde hon i alla fall min dag.
Kommentarer
Trackback
