We don't sleep when the sun goes down.

Typiskt. Gick ju och la mig i rimlig tid igår, försökte i alla fall. Seinfeld hade visst precis börjat när jag tänkte törna in. Och har man väl börjat titta på ett avsnitt så är det välsdans svårt att sluta. Okej, inte så svårt kanske, men jag var inte särskilt trött ändå. Hur som haver, när jag väl släckt lampan kunde jag självklart inte somna. Raden "we don't sleep when the sun goes down. We don't waste no precious time" gick på repeat i mitt huvud. Var samma sak häromnatten, men annan låt. Börjar nästan fasa för att jag blivit allerigsk mot musik. KAN verkligen inte stänga av den. I huvudet alltså.

Fick verkligen släpa upp min trötta kropp för att gå och kissa, mitt i natten. Trodde jag. Men nej då, trots domedagsmörker utanför fönstret visade uret att jag var tvungen att gå upp igen om tio minuter. Det kunde uret glömma tyckte jag och ställde kvickt fram allarmet en halvtimme. Bra så. Tills jag efter många om och men faktiskt gått upp ocbh gjort mig i ordning och insåg att min skjuts inte verkade dyka upp, trots att klockan var fyra minuter i nio. Dessutom snöar det, fan heller att jag sätter en promenadfot utanför dörren då. Så, ringde honom. Men jaha, vi börjar visst tio. Fan att jag inte kunde få för mig att kolla det igår när jag ändå satt här framför datorn i säkert fem timmar. Antagligen mer. Men men, nu kanske jag i alla fall är lite tröttare i natt. Får väl se vilken låt som ska försöka konkurera med John Blund då.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0