Jag ser det snöar, jag ser det snöar, det var väl roligt, hurra?

Denna eviga snö. Varför kan den inte bara försvinna sin kos? Vad får den ut av att ligga där och bli trampad på? Den borde dra någonstans där den får vara ifred och stanna där. Till ett högt berg till exempel. Men inte så högt att någon känner ett behov av att bestiga det, för då blir den trampad på igen. Ett lagom högt berg, som skulle må bra av lite mjuk snö. Då skulle alla bli glada. Berget blir glatt, snön blir glad, och jag, jag blir jätteglad. Krokusarna också. Mycket lättare att komma upp ur marken när den inte är frusen. Kan jag tänka mig.

Gjorde väldigt komplicerad labb om magnetism och indkution idag. Blir lika förbryllad varje gång, över att det över huvud taget går att få ner något svar på frågorna. Fysik och jag är två lika stora, men motriktade krafter...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0